Callgirl

Arvid och jag har gjort slut. Fel. Han har gjort slut med mig.
Han orkar inte med bråken. Dom tär på honom så mycket mer än dom tär på mig.
Men han är en mycket starkare person så han klarar sig.
För mig spelar ingenting någon roll längre.
Jag vet ju, att det har varit mycket som pekar på att vi måste göra slut.
Men när vi älskar varandra mer än vi älskar oss själva så är det så svårt att skilja på vad som är förhållande och vad som är vänskap. Eller vänskap är ju fel ord. Vi kommer aldrig vara bara vänner. Arvid är det bästa som hänt mig. Usch, vi har bara gråtit i timmar.
Jag är här nu, och ska sova här. Allt känns så overkligt.

Blir det sista natten han håller om mig?