hemma.

skrev allt det där i söndags, men det gick inte att publicera då. sparades som utkast tydligen. aja, iaf publicerat nu. kul att jag hann skriva när jag var glad.
nu känner jag mig tom, ledsen, och fylld av ångest.
I saw the light. I saw what life could be like. och sedan slets det ifrån mig. jag har aldrig varit lyckligare än under denna veckan. allt var så underbart. you have no idea. obeskrivligt. jag känner mig ensam. vill att elli ska vara här. har pratat med arvid. jag tycker det är läskigt att den här resan fick mig att inse att jag inte är kär i honom längre och det var läskigt att prata med honom och jag berättade om det. ska försöka att inte se så allvarligt på det. okej, det var en jävligt sjuk grej, men samtidigt kul, och vafan jag är liksom singel så jag får. what happens in GC, stays in GC, I guess... hoppas att hon inte är ledsen, att hon inser att han är a jerk, och att hon tycker lika mycket om mig som hon verkade göra där först. hoppas verkligen inte hon är ledsen på något sätt. jag borde inte bry mig egentligen för jag kommer aldrig mer att träffa henne eller honom, but I do. det här är sjuktsjuktsjukt och jag har ångest och jag vet inte vad arvid tycker, han verkade okej med det, även fast han inte kan säga nåt annat. snälla var inte ledsen.
jag känner mig helt sepe i huvudet efter hårt supande 7 dagar i sträck och typ massa sol och max 4 timmar sömn per natt.
konstiga blandning av lycka sorg och äckel.
snälla ta mig tillbaka.

p.s jag känner mig som världens slynigaste slyna. gonatt. d.s.

ps2: med 99,9 % sannolikhet tas detta bort inom några timmar. imorgon när jag är klar i huvudet kommer jag inse att jag inte kan skriva om det här här. men vad fan spelar det för roll, egentligen. ds2.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback